Vasastafetten 2011 löptes om lördagen. Vi hade skoj, alla kämpade och slet, det gick ganska bra och det regnade. Här kommer en rapport till er som missade hela härligheten.

I våras sattes det optimistiska målet om att vi skulle ha tre klubblag på Vasastafetten. I efterhand kan vi konstatera att det gick. Nästan. Då vi i elfte timmen fick en rad återbud på damsidan fick vi omgruppera och fylla mixlagets damkvot med tre utsocknes. Så tack vare Elsa, Julia och Anna från Mora skidgymnasium kom tre fulltaliga KIF-lag till start på lördagmorgonen. För första gången fanns vi representerade i alla tre klasserna, mix, dam och herr. På fredagen gick vi och lade oss med tillförsikt inför loppen.

I arla morgonstund 05:30 inmundigade löparna på de tidiga sträckorna frukost och satte sen fart mot starten i Berga by. Vi som sprang senare sträckor kunde sova nån timme till och sen i lugn och ro bege oss ut till respektive bils första växlingsplats.

Damlaget startade med Annika Larsson och sen Kristina Roberto. Efter en vass förstasträcka av Annika begav sin Kristina ut som sexa. Kristina gjorde en kanonstark sträcka och växlade i Mångsbodarna ut Kia i ledningen. Kristina utklassningsvann sträckan och sprang sina knappa 15 km på 61 minuter, och då pratar vi inte asfalt utan hala spångar och smala stigar. På sträckorna tre till fem sprang i tur och ordning Kia, Frida Fjellström och Elin Winblad. Trion förvaltade utgångsläget mycket bra och fick endast släppa blivande segrarlaget Dalaportens OL förbi sig. När Elin W ankom Evertsberg hade halva stafetten löpts och damlaget låg sensationellt på andra plats.

Även herrarna öppnade bra. Liksom ifjol inledde Henrik Eknor. Han slog sin egen fjolårstid med bred marginal och sände ut en taggad Per Eklöf som naturligtvis inte gjorde någon besviken. Han vevade på i hög fart och avverkade tuffa sträcka två på strax över 55 minuter vilket betydde åtta plockade placeringar. Så till växel i Mångsbodarna kom herrarna på placering tolv. Placeringen hölls sedan av i tur och ordning Johan Kask, Jakob Wallenhammar och Bananen, Erik Svensson. I Evertsberg kunde vi konstatera att herrklassen var på väg att utvecklas till en länsduell mot Hällefors som på nästa sträcka hade sitt vassaste kort. Mer om det senare, men först mixlaget.

Kvällen före start kunde man höra nervösa mixlagslöpare kalkylera huruvida de skulle få pisk av damlaget. Damlagets mycket starka inledning måste ha spätt på den interna fajten utan att mixlaget alls sprang dåligt. Efter halva stafetten i Evertsberg skiljde endast 36 sekunder till mixlagets fördel. Då hade Pelle Kumlin, Tobias Norestrand, Johan Björklund, Ari Hyvönen och Roger Elimä sprungit för mixlaget. I regn och tunga mossar ska särskilt Aris kämpainsats på uppförssträckan till Risberg tilldelas guldstjärna. Den sträckan tar musten även ur juniorer och flugviktare. Halvvägs låg vårt mixlag på plats 27 av hela 262 startande lag i klassen.

Den sjätte sträckan till Oxberg som är den längsta är en nyckelsträcka. Herrlagets förtroende hade Filip Dahlgren. Över asfalt, flis och spång sprang Filip som en jagad iller och visade vägnötarna ryggen vilket innebar tre plockade placeringar. Hotet från Hälleförs var desarmerat för gott. I duellen mellan mixlaget och damlaget satte mixlaget in sitt Hjärter Ess, Supermalmen himself. Trots en dryg fjällmara i benen gjorde Erik som bästa Vasastafettsträcka i karriären och ryckte upp laget flera sköna placeringar. Samtidigt fortsatte damlagets grymma löpning. På sträckan löpte Wadköpingsloppets senaste kranskulla, skidorientererskan Edita. Som alltid kämpade hon ruggigt bra och noterade en av damtävlingens allra bästa kilometertider. Placeringen hölls.

Efter Oxberg följer två korta och en längre sträcka innan sista sträckan tar vid i Eldris. Här löpte för herrarna Per Sjögren, Stefan Aläng och Mats Carlberg. Tre rutinerade 70-talister som inte gjorde någon besviken, varken han som har löpsteget eller de andra två. Per som skulle ta det lugnt pga skada noterade fjärde bästa tid på sträckan och årets högsta snittpuls, och i heldagsregnets intensivaste skur tvålade Mats till med en styv mil strax under 40 minuter och skickade sedan ut vår ex-puckjagare Tobias Karlsson på sista. Hockey-Karlsson visade varför lagledningen uppgraderade honom från kortsträcka till sista och löpte in laget på nionde plats (av 118). Sluttiden blev 5:44, endast två minuter efter klubbrekordtiden från 2008. För att vara ett glatt gäng med bara en riktig friidrottare och resten "halvtaskiga orienterare och B-skidåkare med eventuell löpkapacitet" tycker jag vi gjorde det godkänt.

Damlagets stafettpinne som Edita förde till Oxberg fördes sedan av Cattis Cuibe, Åsa Fjellström och Frida Börjesson, innan Liv Fahlén tog vid i Eldris. Liv som innan start snackade ner sig själv gjorde varken sig själv eller lagkamraterna ledsna. Det blev ett grymt bra lopp med andra bästa sträcktid. Sluttiden för damerna 7:05 och placeringen i mål fyra. Den insatsen ger minst VG t o m av betygssnåle läraren Per Eklöf. Nästa år kan det bli pallen.

Så tillbaka till mixlaget. På sträckorna sju och åtta hade vi inlånade wildcards, Julia och Elsa, och sedan på näst sista Martin Sedström. När Martin växlade över i Eldris gjorde han det både trött och nöjd över tre plockade placeringar på sträckan. Sedan återstod bara att heja in sistasträckans wildcard, Anna från Norge. Det visade sig vara en bra värvning, ty endast en tappad placering i motstånd med många herrlöpare. Mixlaget sladdade till slut in på placering 25 och tiden 6:51. I mixklassen bör framhävas att friidrottarna i Kumla SF sprang snabbt och stabilt och plockade hem en tredjeplats.

Efter loppet åt vi onyttig snabbmat och sedan for några raka spåret till Pitchers i Örebro för eftersnack.

En uppmärksam läsare kanske undrar om vi lärde oss något av dagen? Vi lärde oss t.ex. inför framtida Vasaloppsservicar att endast inkludera bilar som har extrahjul.

Avslutningsvis vill vi tacka Hällefors LK for god sparring. Friskt snackat, hälften vunnet! Ni slog ju i a f lagen Bullrövarna och Vinhäxorna :)