I helgen var femton medlemmar i Torsby och bekantade sig med snön inför den kommande säsongen. Det blev en jättelyckad helg med suveränt boende och käk, härlig klubbanda och bra träning. Jag vill passa på och tacka alla som ordnade det praktiska, och för er som inte var med vill jag berätta om vad ni missade. Här kommer en resumé av helgen.

I arla morgonstund lördagen den 24 oktober lämnade en minibuss och tre personbilar fyllda med förväntansfulla klubbkamrater Närkemetropolen med näsorna riktade mot nordväst. Vår reseledare herr Jönsson hade föredömligt lagt grunden med framkörda hyrbilar och förbeställda åkpass; här gick ingen tid till spillo, så redan kvart över 9 steg vi in i kylan och tog säsongens första stapplande skär. Till vår glädje var tunneln öppen i båda åkriktningarna och det var inte mer än hanterbart mycket folk (mestadels grannar från väst). Första passet för säsongen i minusgrader tycker jag alltid är lite kallt och ovant för andningen, men jag tog det i egen takt och gick in för att få in timing och känsla. När jag gled fram där var det en glädje inte bara i åkningen utan minst lika härligt att se vilka stora framsteg många i föreningen tagit i sommar och höst. Det tog bara några varv att konstatera att det här kan bli en toppensäsong för oss som klubb. Ytterligare tre pass senare kände jag mig ännu säkrare på det för pass två, tre och fyra avverkades med samma glädje och entusiasm. Alla kämpade och genomförde passen på sin nivå och däremellan hade vi mycket skoj. På lördagkvällen avgjordes KM i plump med Frida Karbing som slutsegrare på finalbordet. Grattis!

När femton personer tränar hårt behövs mycket mat. Luncherna åt vi vid det nya sportvandrarhemmet nära tunneln respektive nere vid rondellen. Helgens kulinariska höjdpunkt var middagen och frukosten på det lilla vandrarhemmet ute i ingenstans som reseledarna letat fram. Jag tänker inte röja namnet på stället här av rädsla för att andra ska boka upp det. Så bra var det! Ett stort tack riktar jag till den tyske värden.

G-hyttan är också på G!
Nu tror jag minsann inte bara att det är karlslundare som tagit rejäla kliv i utvecklingen. På plats i tunneln var även vännerna i Garphyttans IF och de tränade minst lika hårt och såg nästan lika glada ut. I Garphyttan finns en hel uppsjö av talangfulla ungdomar och eldsjälar som brinner för skidåkning. Bakom redan etablerade Karlsson stormar multipla upplagor av Hultins, Lennartssons, Hanssons och Lagers fram. De och några till kommer förhoppningsvis härja fritt i resultatlistor över hela landet i vinter och många år framåt. Jag håller tummarna för er!

2010 blir ett getingbo i H21...
Som utvecklingen och tillväxten ser ut nu på herrseniorsidan kommer DM-tävlingarna i vinter förhoppningsvis bli hetare än på flera decennier. Det måste varit en evighet sedan det fanns så många som satsade lika hårt som nu i länet. Att jämföra fem år tillbaka med idag är en jätteskillnad. Då, 2004, hade vi ingen Danne, inget Petter, ingen Olle och ingen Freddan i distriktets klubbar, och Patrik var väl typ en tvärhand hög. Torben Malm var riktigt bra runt år 2000, men 2004 var inte hans toppår. Ändå kunde han och jag sladda/hasa in på medaljplatser i sprinten (långt efter Mats som tog guldet) med en prestationsnivå som inte bör vara semifinalduglig 2010 om alla ställer upp. Den jämförelsen tycker jag säger det mesta om en härligt positiv utveckling! Det var till året efter, 2005, som Danne Cornelius vände hemåt (trots att han ju alltid fysiskt bott här) och satte en helt ny nivå med sin bästa säsong. Nu har Danne och Freddan slutat och VM-Petter taggat ner, men med sommarens och höstens framsteg tror jag ändå 2010 kan bjuda på några heta dueller både på DM och i långlopp. Jönsson och Eklöf kändes glödheta i den svala tunneln och likaså Svenne-Banan, Hockey-Tobbe och vår sockerbagare. Eknor och Carlberg kommer nog igång de med så småningom. Vi räknade i bussen hem till att det finns 16-17 personer i klubben som siktar på topp1000 i Vasaloppet, och det är alls inte otroligt att bortåt femton lyckas även ifall någon tvingas kasta in sin handduk.

... och damerna är rejält på frammarsch!
Det är inte bara herrarna som tagit steg. Våra damseniorers individuella utveckling tror jag går ännu snabbare och äntligen börjar det också bli en bra bredd på damverksamheten. Fyra av dem visade gott gry i tunneln. Hemma finns ju minst en handfull till. Kul att många vill vara med! Här är en liten jämförelse med dåtiden: Det minne jag har från mina ungdomsår av DM:s D21-tävlingar var att våra ungdomsledare Ann och Marie efter att ha hejat på oss barn kämpade sig runt ett eget lopp i klassiskt trots att det var skejt men ändå tog guld och silver i brist på ytterligare deltagare. Under många år var det sällan fler än två-fyra seniordamer på DM. Nu känns det som ett rejält trendbrott är nära. Inte bara vi i klubben utan även Garphyttan och Zinkgruvan har bra snurr med ett par tjejer så det kan bli både topp och bredd på resultaten i vinter.


Sammanfattningsvis är det härligt att slå fast att pessimisterna fått fel. Igen. Just nu är vi inne i en minst sagt spännande utveckling på många olika plan i en sport som av många ansett i minst 20 år vara utdömd och på döende. Tack för en inspirerande träningshelg och lycka till framöver!