Till årets VasaStafett hade vi anmält två lag, ett herrlag och äntligen ett rent damlag. Rapporterna från de välkända myrarna i "vasaland" talade om dränkta sträckor och leriga tung-sprungna stigar.
Klubben avreste i samlad trupp under fredagen till Sälen för boende på torgåsgården.

Våra startmän Anne E och årets trevliga nyförvärv, Olle Sjöström, inledde klockan 08.00 på lördagen våran strid mot naturen och de övriga 300 lagen. På sträcka1, som är en rå uppförssträcka till Smågan, satte de båda tonen för dagen. Full kamp ända in i kaklet. Något som Oskar och Josefin kopierade på str 2. Damerna hade då skaffat sig tätkänning och var tvåa medans killarna huserade runt 15e plats.

I detta skede av tävlingen var det helt klart, rapporterna var rätt, banan var i år blöt, hal och rejält tungsprungen.
Under de två kommande sträckorna passerades, det på vintern kylslagna Tennäng. Mats och Åsa F tog där över stafetten från Johan Kask och Elin F. Str4 med stigning mot Risberg resulterade i att den ene fick hjälp av arrangören vid målgång och den andra uttalade ett löfte om att aldrig mer springa den sträckan (!). Tilläggas kan att två konkurerande lag stannade och kräktes innan mål på samma sträcka. Det är något visst med Risberg...

Därmed äntligen förbi Risberg och damerna alltjämnt i top5 och herrarna uppe på 9e plats. Långsträckorna förbi Evertsberg och vidare till Oxberg gjorde att herrlaget, som där hade framförts av Per Jonehed och Simon U, kunde ge sig ut i tallskogen mot Hökberg med vittring på top 10. Damerna med Cattis och Emma Arlebo var än starkare och Emmas 6e sträcka var smått fenomenal. (dagens prestation?)

När Erik "bananen" Svensson startade sin 10 sträcka skiljde, tack vare starka lopp av, i tur och ordning; Erik Malm, Stefan Aläng och Henrik Eknor, endast 2.10 minuter till tiondeplatsen. Erik stormade fram men saknade tillsist 22 sekunder. Herrlaget slutade i år på en 11e plats vilket vi ska vara mycket stolta över i den konkurrensen.

Damlaget befäste under sträcka 7, 8, 9 med Kristin C, Kia L och Frida K att de var på rätt plats i resultatlistan och vi kunde, precis som ifjol, glädjas åt en monsterspurt. Ifjol var det Henrik Eknor som fällde sig över mållinjen och i år var dert Frida Fjellström som med en grym blick fångade in ett mixlag och slaktade dem på de sista 100 metrarna. Kul!

Sen återstod bara att äta en bit mat och smidigt åka tillbaka mot Örebro. Hur smidigt det gick skrivs det pga platsbrist inte om i denna nyheten.

Tack för en trevlig helg alla.