Efter några mil i Kilsbergen med ryggsäck och långdragna ledighetsförhandlingar bar det i fredags av mot grannlandet i väst för Karlslunds guttarna Jönsson, Eknor och coach Ericsson.

Framme i Rena hade Anders Palmér ordnat boende i ett radhus ca 2km från starten.
(Tack Anders!) Tyvärr kunde han inte medverka själv p.g.a. sjukdom.
Istället delade vi tak med en trevlig kille från Lycksele IF vid namn Martin Rosvall som på sin meritlista från i år har en 26:e plats i Vasaloppet och en 13:e platts i König Ludwig Lauf.

Efter uthämtning av nummerlappar gav vi oss av mot Skramstad som är rennets första vätskekontroll för att känna på banan och prova valla. Skramstad ligger ca 9km från starten och här börjar backen att flack ut lite, men man har fortfarande 4 km kvar innan man är uppe vid första toppen.

På väg ut mot spåret träffar vi på en Norman som garanterar att imorgon kommer det vara tørwax som gäller på tävlingsdagen. Vi är aningen skeptiska då det nu är ca +9°C i solen, och det är isigt och blött i spåren.
Eknor vallar upp med röd burk, Jönsson oh Ericsson går på täckt klister.
Burkvallan ger nära noll fäste, medan klister verkar vara medicinen.

Tillbaka till stugan är det nu dags att bestämma valla för racelaggen.
Nu tar vallaångesten fart. De flesta norrmän inkl. swix smøreservise säger att det är tørwax (burkvalla) som gäller. Bara Erling Jevne går mot strömmen och säger att det är nog säkrast att lägga ett tunt lager klister i botten. Prognosen är -3 till -4°C i starten, och måttlig vind från norr.
Vår stugkamrat Martin har lagt en klistergrund med Rode violett special och Start universal täckt med Magnar 3.

Vi bestämmer oss att gå på samma koncept, vi vågar inte chansa på burkvalla på en bana som denna. Så vi vallar upp med violett special och universal och täcker med Star violett och top violett.

Tävlingsdagen, klockan ringer 05.45, stämningen är lite mer avslappnad än t.ex. vasaloppet. Termometern visar -3°C och vädret är på topp. Efter en stadig frukost beger vi oss till fots mot starten ca 2km bort.
Vi testar skidorna, rullskidbett, inga ifrysningar trotts att spåren nu är nyfrästa och snön mer finkornig.

Första start har redan varit, 07.00 startade män över 65 och kvinnor över 60 samt synskadade. Vi står i Pulje (led) 1 med start 08.05. 5 minuter efter eliten.
Vi lägger våra skidor på plats i fållan och gör en sista invägning av ryggsäcken, vi håller vikten (min 3.5kg).

08.05 går starten, de flesta verkar ta det lugnt. Man vet att vi har en backe på ca 13km och 600 höjdmeter framför oss. Tiden tas först några hundra meter fram, när man passerar ”Startlinjen”. När vi efter 9km av nästan konstant diagonalåkning kommer upp till Skramstad där vi dagen innan gått på börjar det äntligen plana ut något och här kan man dubbelstaka ganska mycket. Efter ytligare 4 km når vi äntligen toppen och nu bär det utför några kilometer.
Men lyckan är kortvarig vi är snart vid nästa stigning, när är det dock bara 150 höjdmeter som skall avverkas (jämförbart med stigningen i vasaloppet).
Sedan väntar mer nedförsåkning, här når vi nästan 60 km/h.
Nu har vi bara en stigning kvar på 300 höjdmeter till banans högsta punkt på 910 möh. Här väntar coach Ericsson med en ny drickaflaska och uppmuntran att nu är högsta punkten nådd, bara spurten kvar.

Här kommer banans i princip enda längre platta parti med stakåkning över sjusjøen till den sista vätskekontrollen. 12 km kvar, och de är lättåkta, tack och lov.
Nu är man sliten och det är jobbigt att stå i fartställning, 2 km kvar, nu är det bara lite stakning kvar innan målet i Lillehammers skidstadion, äntligen i mål! Eknor får FF mot Sandra Hansson som blev 2:a i damklassen, synd bara att hon gått ut 10 min senare.

Efter målgång är det slumpmässig kontroll av ryggsäcken, Eknor blir kontrollerad, och det visar sig att han åkt med nästan 400g för mycket.
I målområdet serveras diverse dryck och varm suppe.
Sedan väntar busstransport till Lillehammer och Haakons hall för en välförtjänt duch.

Efter duschen, tittar vi på prisutdelningen där Jerry Ahrlin får kliva högst upp kul!
Vi hämtar ut diplom och ”merket” som vi förtjänat genom att vara inom medeltiden för de 5 första åkarna i klassen +25%.

Sen sätter vi oss i bilen och beger oss tillbaka till sjusjøen och Ericssons släktingar Gunilla och Martins hytte. Sista 2km går på skidor, väl framme bjuds vi på tacos norskt öl och brännvin.

Efter en lång och skön sömn vaknar vi upp till snålblåst och snöfall, men vi har tur och efter frukost spricker det upp och blir strålande solsken.
Vi tar en sjön skidtur på fjället innan vi sätter oss i bilen tillbaka till Örebro.

Hur gick det då?
Jo, Eknor kom i mål på tiden 3:16:39, Jönson 3:31:10 och vår rumskompis Rosvall 2:50:16 Bra jobbat! (Övriga resultat och information finns på birkebeinerns hemsida.)
Vi var alla rörande överens om att det var ett otroligt tufft lopp, men samtidigt en riktigt fin upplevelse genom de norska fjällen.

Den nyfikne kan även spana in oss i fotogalleriet.